Sorgearbetet

Man upplever sorgen väldigt olika. Varje mänska tar farväl av en anhörig på sitt eget, personliga sätt. De livssituationer i vilka vi möter sorgen varierar. Sorgen har trots det många gemensamma drag. Det är alltid smärtsamt att mista en anhörig.

Det finns de som vill bära sin sorg allena. Oftast är det ändå lättare om man kan diskutera sorgen med anhöriga och vänner. Stödet från anhöriga och vänner är ofta ovärderligt.

Prästerna och församlingsarbetarna hjälper också gärna. Att samtala med mänskor ingår i deras arbete och är något de fått utbildning för. Tveka inte att ta kontakt och be om hjälp om du känner för det.

Många församlingar har också s k sorgegrupper. I dessa kan du diskutera din sorg med andra som är i samma situation och få stöd av dem. Hör dig för om det finns en sorgegrupp i din församling.

Det finns hopp

Förgänglighet är mänskans lott. Vår tid här på jorden är begränsad. ”Bara en vindfläkt är människan”. Den kristna tron ger mänskan hopp mitt i all förgänglighet. Livet är inte slut i och med döden, utan det finns något bortom gränsen. Hörnstenarna i den kristna tron är en tro på uppståndelsen och det eviga livet.

Denna tro ger också detta liv en viktig betydelse. Också den som förlorat en nära anhörig kan genom tron få kraft att gå vidare i livet. Vi har alla en uppgift här på jorden och då vi fullföljt denna kallas vi hem till Gud.

Den kristna begravningen för oss fram till målet på livsresan – en resa som började vid dopet och för oss från denna värld till Gud. Det är fråga om delaktighet i Guds liv, en delaktighet som överskrider tidens och dödens gräns. Döden skiljer oss inte från Guds löften, i vilka vi kan förnimma kärlekens, tröstens och hoppets budskap.